1. På väg

På resande fot igen. Alltid samma häftiga känsla av spänning och förväntningar. Idén till just den här resan fick jag på en flodstrand i Amazonas för 15 år sedan. Emot mig kommer en liten bambuflotte. Ombord var två unga män, två cyklar och minimalt med packning. Killarna var på väg från Lima till Rio de Janeiro. En resa de beräknade skulle ta ett halvår. Whow! Vilket äventyr tänkte jag och bestämde mig där och då att även jag skulle ta mig från kust till kust en dag. Men, med lite andra förutsättningar. Inte fullt så äventyrliga former och på en latitud som innebar att jag klarade resan på max sex veckor. Jag konsulterade min gamla atlas och konstaterade snabbt att Santiago de Chile till Buenos Aries borde passa förutsättningarna perfekt. Och på den vägen är det......

Du som läser detta. Hjärtligt välkommen till min blog. Om 45 minuter går flighten till Santiago de Chile. Jag tror bestämt jag hinner med ett glas vin. Chilensk får det bli.

2. Abajo por el mar

Hade bespetsat mig på att bo första natten i Concòn. En liten by ett par mil norr om Valparaiso. Men eftersom hotellet inte svarade på mejlet jag skickat några veckor innan avfärd från Sverige, så tog jag vägen om Valparaiso och Vina del Mar. Var ganska säker på att dessa båda städer, som förövrigt ligger alldeles intill varandra, inte skulle vara perfekta valet att besöka per cykel, men sannolikheten att hitta någonstans att bo borde vara stor där. På slingriga branta vägar ned för sluttningarna kom jag fram till Vina del Mar och precis som jag misstänkte ville jag fortast möjligt bort där ifrån. Säkert en trevlig stad, men inte när man far omkring på en cykel full med packning. Bestämde mig för att åka norrut och söka upp Avenida Boloña 19200, som var adressen till hotellet jag från början tänkt bo på. Det var hur enkelt som helst. Vägen som går utmed havet från Valparaiso och ett antal mil norrut heter Avenida Boloña, så det var bara att följa numren. Väl där kunde jag konstatera att på adressen Avenida Boloña 19200 låg ett hypermodern lägenhetskomplex med glasfasader och pelare i marmor. Vaktmästaren i foajén hade aldrig hört talas om Hostel Edelweiss, men trodde att det kanske låg i grannskapet någonstans. Efter en del letande i närområdet hittade jag en äldre dam som berättade att Hostel Edelweiss hade slagit igen för många år sedan och ägaren återvant till Schweiz.

Två lärdomar: 1) Lita aldrig på Lonely Planet och dylika guideböcker, även om det är senaste utgåvan du läser. 2) Min huvudregel, när det gäller resande, har normalt alltid varit att boka första hotellnatten innan avresa. Det är inte läge att med jet lag och 30 timmars resande i kroppen leta boende. Gör inga avsteg från denna regel. Det är bara jobbigt.

3. Un paraiso para los perros

Efter ytterligare ett par kilometer norrut kom jag till den lilla byn Concón. Byn är knappt 100 meter lång och ligger inklämd mellan havet och de branta sluttningarna strax innanför stranden. Inte mycket att bygga på, men bygger det gör man. Inte bara i Concón utan utmed hela kusten. Överallt uppe på de höga sluttningarna syns byggkranar i fullt arbete. Det ena lägenhetskomplexet häftigare än det andra. Det har de senaste åren gått bra för chilensk ekonomi. Det är bara att konstatera.

Jag hittade ett perfekt boende på Hotel Trocadero. Ett litet familjehotell utslängt mitt på stranden. Helt underbart att få sova till ljudet av Stilla havet som oförtröttligt dundrar in, våg efter våg. Åt en fantastisk middag i solnedgången. Vet inte riktigt vad det var för olika slags skaldjur, men gott var det. Till det ett Sauvignon Blanc från Casablancadalen, alldeles öster om Vina del Mar.

Och så var det alla dessa hundar. Det springer och ligger hundar precis överallt. Grupper av hanhundar drar omkring på jakt efter något att äta, eller en hona att hoppa på. De ligger mitt på gatan, stryker omkring längs trottoaren, eller vaktar ett gathörn. Överallt hundar. På Landvetters flygplats hittade jag en nyutgåva av en novellsamling av Jack London. På planet hann jag läsa om Batárd, en hund som blivit galen på grund av sin galne ägare. För den som finner nöje i djurplågeri är detta en lysande novell. Hann därefter med halva The cry of the wild. Om familjehunden Buck som blir bortförd från sitt hem i Californien och såld till några jägare i Klondike. Där får han lära sig vad som händer den hund som inte lyder, eller inte finner sin plats i flocken. Hugger inte du efter strupen först, så är det någon annan som hugger efter din. Och så bara några timmar senare befinner jag mig i en situation helt omringad av hundar. De skällde och ylade hela natten. Men jag sov gott ändå.